Beroendehantering

Carnivore – vad säger omvärlden? IIII del 2

Brister?

En del mer generella ifrågasättanden som inte varit riktade mot just mig, har varit mer bekymrade över vilka näringsbrister denna kost skulle kunna generera. Då främst av vitaminer/antioxidanter. Det är en relevant fråga. Det finns ny forskning som tyder på att behovet av antioxidanter minskar på denna rena kost, men det krävs mer oberoende forskning för att fastslå det.
Jag garderar mig (alldeles oavsett kost) och tar tillägg i form av B-komplex, C-vitamin (D-/ och K-vitamin höst, vinter och vår). Jag tar även glutamin för tarmhälsan och för att minska risken sockersug. Jag gör egen buljong (kyckling) som ger mycket gelatin då jag vill åt kollagenet eftersom den egna produktionen av kollagen minskar med åren. Likadant med tillskottet av Omega 7 – Havtorn, vilket är bra för slemhinnorna särskilt ögonens som för mig är torra.
Sen får man inte glömma att kroppen själv tillverkar de antioxidanter vi behöver. Men visst kan den behöva stöd.

För mig verkar det logiskt, att ju mindre skräp man äter, desto mindre är behovet av antioxidanter och vice versa. Jag ser med spänning fram mot mer forskning i ämnet.

Carnivore – vad säger omvärlden? IIII del 1

Jag har under detta senaste halvår med hjälp av Carnivorekosten fått tillbaka min grundfigur och är smal men inte underviktig. Jag är i stort sett alltid frisk. Men jag har fått en del märkliga reaktioner från omgivningen. De flesta positiva, det är trevligt, men en del uttalanden/reaktioner som förvånar. Varför anser man att det är ok att påpeka hur smal någon har blivit när man inte skulle drömma om att göra likadant när man blivit tjock?

Uttalande i linje med ”- Nu får du inte bli smalare/gå ner mer” eller ”- vad tunn du har blivit”. Tänk om jag skulle gå fram till någon som gått upp en del i vikt och säga motsvarande ”- Nu får du inte bli tjockare/gå upp mer” eller ”-vad tjock du har blivit”. Jag väljer att tro att det är uttalande gjorda av genuint intresse för mitt välbefinnande och inga andra mindre smakliga motiv, men det hindrar inte känslan av att bli påhoppad och ifrågasatt. Det jag gör är inget ogenomtänkt påhitt. Att säga att jag håller en diet blir fel, det låter som något temporärt man gör för att uppnå ett visst resultat för att sedan återgå till gamla vanor.

Normal måltid för antingen frukost, lunch eller middag.

Att gå ner i vikt var ett av målen med att ändra kosten, men det var underordnat målet att hitta en strategi att hantera mitt beroende.

För mig blev denna ketogena kost en dubbelvinst, den gör mig symptomfri från beroendet OCH jag når den vikt jag känner mig bekväm med. Förhoppningsvis leder denna strategi till att jag behåller god hälsa och vikt.

Carnivor – drogfri tillsvidare. III

Det som var tänkt som ett en-veckas-projekt har nu löpt på i över ett år. Går det att fortsätta hur länge som helst?

Fortfarande mår jag toppen. Nu jag kan blicka tillbaka och se vilka mentala effekter drogen hade på mig. Jag märker att förmågan till självdisciplin har ökat väsentligt. Jag har ett inre lugn som jag saknar när drogen påverkar. Jag kan se klarare på situationer. Klarar stress betydligt bättre även om jag fortfarande lätt blir överkänslig och trött. Känner inget behov av att börja äta ”vanligt” igen.

Glimtar av längtan kan komma ibland vid doften av pizza eller saltlakrits eller någon annan av favoriterna. Någon enstaka gång kan det kännas trist att inte kunna slå till med en Cola Zero till maten, den rationella hjärnan ju om för mig att det skulle smaka kemikaliecoctail om jag skulle dricka skräpet men drogminnet säger att det var toppen ändå…. Jag stör mig inte längre på andras drogande på samma sätt, tycker mest att det är tragiskt när jag ser effekterna av det. Allra helst de som mår dåligt men tror att de äter nyttigt och hälsosamt. Det är fortfarande jobbigt.

Tungt första halvår

Första halvåret på 2019 har varit väldigt tungt med en axelskada men framför allt en nära anhörigs bortgång. Men jag har klarat av det utan återfall. Jag har fokuserat på att äta enligt väldigt noga uträkningar för att säkerställa korrekt närings och energiintag. Vikten har som en konsekvens av det landat på en nivå jag är nöjd med och jag har fått tillbaka den form jag är tänkt att ha.

Stabilare psyke

I valet mellan att äta en ”onormal” kost som gör mig välmående, normalviktig och symptomfri från beroendet utan att mediciner eller droger, eller att äta en sk normal kost som gör mig sjuk, överviktig och får beroendet att blossa upp och skapa kaos i min tillvaro. Tja, vad skulle du välja? Kanske kommer jag att lätta upp med lite grönsaker någon gång ibland för att lyxa till det lite, men just nu har jag inget behov av det, men det är inte hugget i sten.

Carnivor – drogfri på riktigt. II

Vecka 2 – 4 i mitt animaliska liv flyter på okomplicerat och jag känner inte något överhängande sug till oanimaliska produkter. Detta levnads- och förhållningssätt har förenklat min tillvaro otroligt mycket. Att få restaurangpersonal att förstå kan dock vara knepigt.

Jag varken kan eller vill isolera mig från omvärlden och då exponeras drogen för mig hur jag än beter mig. Jag tillhör dem som använder mig av publika transportmedel och tillhör då målgruppen för marknadsföring av drogen. Det står helt klart för min nu drogfria hjärna vilken missbrukarvärld vi lever i. Man kan inte ens handla mediciner på apoteket utan att drabbas. Det kommer att bli ett alldeles eget inlägg om Apoteken har som blivit en godisbutik.

När doftstråk, bilder/affischer, filmer, skyltfönster eller företeelser i omgivningen som har med vegetabilier eller kemiska produkter (läsk mm), hamnar på min radar och en molekyl av längtan dyker upp i huvudet, då för jag ungefär denna konversation med mig själv: Är det animaliskt? Nej? Nehej nej, men se då blir det inget av med det. Jag får äta precis hur mycket animaliskt jag vill och behöver. Det är helt självreglerande och därmed säkert för mig. Inte ens ost eller andra naturliga mejerivaror triggar överätning hos mig. Vilket jag är väldigt tacksam för.

Jag mår fortfarande toppen, men jag känner att jag håller på att gå in i en otrevlig fas där en av biverkningarna får en framträdande roll. Nu gäller det att sätta munkavle på mig själv.

Carnivor – och drogfri till sist.

Efter att ha kämpat hårt mot beroendets effekter på kropp och framförallt själ, i nästan två år i senaste skovet, tog jag för ca 12 veckor sedan beslutet att jag skulle ta bort allt vegetariskt ur kosten, och bara äta sådant med animaliskt ursprung (kött, fisk, ägg, skaldjur och mejerier). Min förhoppning var att få ner sockersuget i storlek för att sedan kunna fasa in lite grönsaker igen efter någon vecka eller så.

Avgtiftning/beroendekurs
I maj i år, var jag på en avgiftning/beroendekurs där bl a Bitten Jonsson var med och föreläste. Den kost som förespråkades var LCHF med en mängd grönsaker på ca 500 gr/dag. Jag ville ge upplägget en ärlig chans och försökte hålla mig till detta. Problemet för mig är att jag hamnar i ett läge där jag förleds av beroendetankar att kompromissa om vad som kan vara ok att äta. Tankar som typ om jag räknar kolhydraterna i vad som borde vara ok, så kan jag skippa det och istället äta motsvarande mängd jordnötter. Vilket i slutändan ledde till att en proteinbar med choklad, som för en normal (ickeberoende) person kan ha rätt ok innehåll, kunde ses som ett hyfsat mål innan träning.
Vart går min gräns?
Detta tänk är naturligtvis väldigt skevt och osunt och ledde till att jag inte lyckades bryta den nedåt gående spiral jag befann mig i. Då började jag fundera på vad Bitten förklarat, hur beroende ger olika symptom (ångest, depression, koncentrationssvårigheter, sömnstörning, oro och trötthet mm) och hur man kan jobba ihjäl sig med att fixa vart och ett utan att få en långsiktig bättring om man inte tar bort drogen först. Eftersom jag drogs med beroendetankarna, var jag osäker var min gräns går och tog därför bort alla grönsaker. Minst en vecka var planen, men kryddor är ok och ett par matskedar potatismjöl för att hålla igång magen eftersom jag inte får till den fettmängd som annars sköter den saken.

Succé
Det blev fullträff. De osunda beroendetankarna försvann ganska direkt. Dag 2 kändes skillnad i klarhet i hjärnan och det blev bara bättre vartefter dagarna gick. Vid slutet av veckan var jag långt ifrån redo att släppa in grönsakerna i min kost. Fortsättning följer….

Att räkna tid

Jag har noterat att väldigt många som kämpar med ett beroende räknar timmar/dagar/månader. Tillhör du den kategorin och peppas av det, eller aldrig trillat dit dag 8/11/21…, eller glatt börjar om i räkningen om du fallit, så kan du sluta läsa nu.

Jag gläds med alla som lyckas det vill jag poängtera, men själv har jag slutat att räkna. För länge sedan slutade jag att röka. Det var en söndag och det var det året jag var 27 år. Men det är helt ointressant att räkna ut hur länge sen det var. Det skulle idag vara en jobbig sak att börja röka igen… Att jag kommer ihåg vilken veckodag det var beror på hur jag kom fram till att det var läge att sluta. Jag hade nämligen cigaretter nog för att räcka dagen ut och sen började en ny jobbvecka och chefen som själv försökte sluta hade bestämt att vi bara skulle få röka inomhus på rasterna. Det visste jag skulle bli superjobbigt för mig, och eftersom jag inte kunde hitta något positivt med ovanan så… Den första månaden var hemsk men sen lättade det successivt.

För mig blir räknandet en värdering där varje passerad minut/dag/vecka/månad/år blir mer och mer värd. Som om bragden blir större för varje ögonblick som går. Själv tycker jag att det är det första ögonblicket/minuten/timmen/dagen/veckan som är absolut svårast. Jag ser att det är för resten av livet jag ska klara av detta.

Varje ögonblick som jag inte behöver kämpa, som jag kan helt ägna åt något annat är det som är värt att fira. För mig är det de ögonblicken, då jag kan vara mitt autentiska jag, som gör livet. Tänk ett liv där du inte behöver skärma av alla frestelser för att du mår så bra att du inte ens ser dem, som om du inte hade ett beroende… Frid.